söndag 19 december 2010

Respekt till alla duktiga trummisar!


Jag var på Bo Kaspers turné-start för ett tag sedan. Det var juste. Under konserten spelar de flesta i bandet på ett flertal instrument. Men det är ändå trummisen som inger mest respekt.

Mina huvudinstrument har alltid varit saxofon och klarinett. Då och då har man känt att det skulle vara riktigt juste att behärska piano och gitarr. Därför har jag testat att lära mig dessa instrument samt trumpet och fiol. Jag är definitivt inte duktig på dessa 4 instrument, men om sanningen ska fram så är de ju inte speciellt svåra att bemästra på en någorlunda nivå. Däremot trummor…

Trummor är ju sjukt svårt! Jag blev helt begeistrad i Bo Kaspers trummis som hamrade på skinn och cymbaler med fullständig kontroll och taktkänsla. När man spelar piano kan man ha olika slingor i olika tempon mellan höger och vänster hand, men en trummis har olika tempo och takter i höger och vänster hand samt höger och vänster fot.

Njut av Akira Jimbo, den leende japanen som är jazz fusion bandet Casiopeia's trummis!






tisdag 30 november 2010

Första advent!


Första advent är ju en lite speciell dag, vi hade i förväg planerat dagen på bästa sätt. Vi skulle besöka kyrkan, fika gott efter lilla Vs dansklass, se fyrverkerierna i Botaniska trädgården och äta middag på stan.

Första hindret för våra planer uppstod när stora A blev bjuden på kalas till en av hans bästa kompisar. Men ok, vi stryker kyrkan. Fru P och lilla V tar bilen till dansen och jag och stora A cyklar iväg på kalas. Jag lämnade av på kalaset och cyklade hem för att få lite tid i ett tomt hus. Precis när jag sjunkit ner i soffan ringer telefonen. Det var P som sa att någon berättat för henne att det var mycket lite luft i vänster framdäck på vår bil. Detta upplystes hon om när hon var på väg ifrån dansen av en man som gestikulerade vilt.
P sa i telefon: ”Jag vet inte, men jag tror jag kör på fälgen. Hör hur det låter!”

Ja, det hördes tydligt igenom telefonen att det inte var något gummi som tog emot asfalten. Hon parkerade vid ICA Torbjörnstorg. Jag packade en väska med förlängningssladd och en liten kompressor och hoppade upp på cykeln. Väl framme ser jag att gummit lossat lite från fälgen men tänkte ändå prova att pumpa däcket. Så det är bara att lossa på däcket och rulla in det på ICA för att stjäla lite ström och slå på kompressorn som dånar värre än värst. Nä, det gick inte att pumpa in luft! Fram med reservdäcket som fick se ljuset för första gången. När det skulle monteras var vinterbultarna någon millimeter för långa för att kunna hålla reservdäcket på plats. Ringa svärfar, som hämtar upp P & lilla V och hämtar mina sommarbultar. När allting väl är klart så märkte jag att reservhjulet inte direkt var välpumpat (0.8 mot rekommenderade 4.2). Men jag sniglade mig till en bensinstation för att pumpa upp och kunna ta mig hem.

Behöver jag säga att det var duktigt kallt den här dagen? Ordentligt genomkall kommer jag hem där familjen sitter och fikar gott. In i duschen för att få upp normal temperatur och sätter mig sedan vid färdigfikat bord för att hälla upp kallnad varm choklad.  Som tur var värmde P på chokladen och gjorde mig sällskap. Vi kanske kan se fyrverkerierna från fönstret föreslog hon uppmuntrande.

Ibland blir det inte som man tänkt sig…



tisdag 23 november 2010

Äntligen har de kommit hem...


Nikes nya vinter-sneekers, ACG Lunarpath ETW!

Detta är de första sneekers som bygger upp sulan med LunarLon, ett material som utvecklats av NASA. Materialet är extremt lätt och komfortabelt vilket gör denna sko till det skönaste man kan ha på sig i vinter.

Som att gå på månen!

tisdag 9 november 2010

Den första snön!


Ok, då kom alltså den första snön här i Uppsala.

Frun ringde och meddelade att hon & barnen valde att åka buss hem från förskolan vilket i sin tur betydde att jag skulle cykla omvägen hem förbi förskolan för att koppla på och ta hem cykelkärran.

Arbetsdagen tog slut och jag gav mig ut i ovädret. Cyklandes i piskande motvind på oplogade gator genom Uppsala, en sträcka på cirka 7 kilometer, med en cykelkärra som motstånd bakom cykeln. Sträckan tog kanske dubbelt så lång tid och då måste jag ändå ge cred till min nya Scott. När jag kom hem hade ansiktet färg som en juste bränna och när mina blöta jeans åkte av så var låren röda som nykokta kräftor.

Det var säkert på sin plats att gnälla och svära över hur jobbigt det var, men jag valde att ta det positivt. Det var ju trots allt skönt med frisk luft och det blev ju bra träning. Apropå, träning. Detta är ju anledningen till att man nöter spinning och gympapass, för att klara de fysiska motgångar som dyker upp i vardagslivet, eller hur? Jag tränar ju inte spinning för att klara nästa veckas pass bättre…

Jag kände mig stark när jag tog brevskörden och satte mig i soffan. Gants nya katalog låg i det första brevet. På omslaget ligger en välsvarvad blondin på en luftmadrass i en stor pool. Solen skiner och hon har klätt sig i en orange contrast poplin stretch shirt och ett par gingham high bottom. Texten säger: ”Working on Madison Ave, you always need a place for a personal escape….”

Jo, jag tackar jag! Passar verkligen denna katalog i ett vinternupet Uppsala?
Inbjudan till affären för glögg och pepparkakor den första advent passade bättre…


fredag 5 november 2010

Vi samlar ihop oss...


För tre år sedan flyttade vi in i ett finfint hus i ett nybyggt område i Gamla Uppsala. Vi kände inga grannar sedan förut men det är idel trevliga människor där alla har fått smeknamn som Douhan, friidrott och Sandviken.

Området har vuxit mer och mer och helt plötsligt kryllar det av människor från livets alla skeenden. Det började med att en trio av våra käraste vänner flyttade in och sedan följde Tony som jag gick grundskolan med. Rätt som det var ringde Ludde som var min stridsparskamrat i det militära och berättade att han skulle flytta in i området. En familj från min frus jobb flyttar snart in och en parallellklasskompis från gymnasiet bor redan här. En invånare har dessutom sökt en tjänst på mitt jobb.

Efter kombipassen på F&S med skivstångspass och kondition/spinning är vi ett gäng som brukar snacka lite i omklädningsrummet. I onsdags berättade en av dessa att han ska flytta in i området. Som grädde på moset ringde Darre, en doktorandkollega, för ett par dagar sedan och berättade att de skulle flytta in i området, frågan var om de skulle köpa det gamla huset som ligger ute eller vänta lite på ett nybyggt hus.

Ni kanske tror att området är stort? Det är det inte, men det är fantastiskt juste!!
Nu väntar jag bara på att en innebandykollega ska flytta in så kan jag snart ha ”Här är ditt liv” i området…


tisdag 2 november 2010

Neapel och jag!


I helgen var jag i Neapel, för en insulinkonferens, och det är inte alls en dum stad. Den ligger fint mellan två vulkanområden, där Vesuvius tornar upp sig mäktigt i bakgrunden.
Neapel är en av världens äldsta städer, grundad ca 1000 år före kristus. Historiens vingslag fick jag uppleva när jag åt en middag i en av Neapels äldsta kyrkor; San Lorenzo Maggiore. Innan middagen så gick jag en guidad tur i utgrävningar under kyrkan. Kyrkan var gammal men under den fanns gammal bebyggelse och under den bebyggelsen fanns en gammal romersk marknadsplats. Långt ner i jorden har de grävt ut gator och välbehållna affärer med fina fresker och mosaik, det var en grym känsla.

Maten är bra, speciellt Pizza Margherita som ”uppfunnits” i Neapel. Tydligen är de kända för sina körsbärstomater och buffelmozzarella också för dom var man tvungen att äta hela tiden.

Hotellet jag bodde på var några kilometer ifrån konferenscentrat på en höjd med utsikt över staden. Varje dag när jag gick till konferensen förlorade jag ett av mina nio? liv. Trafiken är helt horribel, man måste vara riktigt framfusig för att komma över gatorna och bilarna siktar på dig. Bilen fungerar även som ett extra vardagsrum för Napolitanarna. Jag har aldrig sett så många parkerade bilar med människor i, typiskt exempel är en klase ungdomar som parkerat vid en piazza och sitter och hänger i en trång fiat.
Andra observationer under mina promenader är de otroligt välklädda invånarna, speciellt männen. Shoppingen är riktigt bra och snuskigt dyr. Alla finare designmärken har stora affärer i Neapel. Louis Vuitton verkade mest populär för där var det alltid fullt hus.
Sedan har jag aldrig sett så mycket offentligt hångel och mys som jag såg i Neapel, vad är det med de där Italienarna? Eller vad är det med alla andra?

Helt ofarligt var det tydligen inte att vandra omkring. En vänlig Napolitanska informerade mig om några trevliga kvarter dit det endast gick en väg som var ofarlig. Håll dig på denna väg och gå inte till vänster eller höger, sa hon. Att vissa områden kan vara lite suspekta märktes också när vi i grupper blev eskorterade av poliser till middagen i kyrkan. Eller poliser förresten, vissa gick omkring med rakat huvud, jeans och en fluffig jacka med polismärke på, klar maffiavarning…

Apropå maffia. Jag tog en taxi till flygplatsen och den turen var värre än något annat jag åkt. När vi kom in på flygplatsområdet sa chaffisen: Good drive huh? och sen flinade han lite. Antagligen för att jag var grön i ansiktet och mådde duktigt illa. Dessutom tog han dubbelt betalt. När jag protesterade sa han att det var vanliga priset och klappade lite mot jackfickan där han förmodligen förvarade sin Colt .45

Solen går upp mellan Vesuvius & Sorrento

tisdag 26 oktober 2010

En juste helg!


Det började i fredags med ett restaurangbesök i Gamla stan, Stockholm. Det var JN som tog initiativet att boka bord på Magnus Ladulås för att vi kollegor skulle gå ut tillsammans med respektive. Själv hamnade jag med SACs sambo och ASAs man. Det är kul att träffa sina kollegors påhäng, känns som om helat teamet blir mer sammansvetsat.
Dessutom får man reda på kul grejor, t ex att någon är bundis med Jamie Oliver eller att någon har en son som borde komma ut ur garderoben (respekt!), det är ju högsta mode att ha ett homo i familjen ;-) Dessutom berättade LB hur han tack vare otroligt dålig kondis blev en skicklig jurist istället för att haka på en bana som småbrottsling. Det var nämligen så att han försökte sig på en karriär som snattare, men han blev jagad efter att ha snattat ett par Daim och orkade inte springa mer än 500 meter förrän han blev helt slut! Polisen kunde gå sista biten och bekvämt fånga in huliganen. Man kan säga att LB är en anonym brottsling, man vet aldrig vad som kan hända om han skulle jobba upp kondisen. Keep staying in the couch, LB!

Lördagen började med obligatoriskt jympapass à la Lotta innan det var dags att fira Biomedicinarprogrammets 20-årsjubileum. Föreläsningar och paneldebatt förgyllde den stora, församlade skaran i Rudbecksaulan där jag fick tillfälle att sprida mina åsikter som medlem i panelen. Det var riktigt bra faktiskt och påföljande middag var inte sämre. Akademi och nationslivet har sina höjdpunkter; mycket sång och dålig mat. Samtidigt blir man påmind om att åren går, samtliga damer i min omedelbara närhet vid sittningen var strax över 20 år. Inte läge att tala om Tjernobyl och LP-skivor alltså…
Den enda som närvarade från min specifika årskull var AndyPandy, tråkigt att det inte blev fler men kul att träffa AndyPandy! Han har alltid varit klassens stolthet, stjärnforskare inom tuberkolos med 4 års postdoc på Harvard i Boston. Nyligen hemkommen blev han erbjuden anslag från Vetenskapsrådet men tackade nej och började jobba som tuberkolosexpert på ett EU-ministerium. Extremt stilig var han också! Mycket välklädd och fortfarande ihop med sin Erik som jobbar på departement i Stockholm.

Söndagen började med bullbak, fick tassarna på SOs fina bullrecept som genast skulle prövas, hon hade dubblat fyllningen av smör, socker, mandelmassa, kanel och romessens så de färdiggräddade bullarna formligen rann över av fyllning. Mycket gott och mycket bra för den pondus som bör finnas i naveltrakten. Hjo och hennes sambo kom över och gav betyg på bullarna och lämnade lite senare med min fina, fina Scott!! Kvar fanns en stor tomhet och två papperslappar. Som skön avslutning på helgen avnjöts ett pass Core Bosu, så det är möjligt att en halv bulle försvann där.

Tack för den helgen, nu styrs kosan mot Neapel! Arrivederci!


tisdag 19 oktober 2010

Lägg aldrig telefonen på golvet...


Följande utspelade sig för ett par någonstans i Sverige, har jag hört…

Låt oss kalla killen för Clark och tjejen för Lois.

Det var lördagskväll och det började närma sig vuxenbolibompa. Lois endast iklädd sin födelsekostym låg i sängen och trånade medan Clark avslutade ett ”viktigt” telefonsamtal med en telefonförsäljare. Efter att ha stängt av telefonen av modell bärbar var Clark riktigt sugen varvid kläderna ramlar av snabbare än Gunde hinner säga ”ingenting är omöjligt!”.  Under denna procedur så droppas telefonen på golvet och mannen skyndar in under täcket.

Det som hände sedan är säkert mycket privat men handlade tydligen om en mycket het och högljudd form av sex. Så långt allting bra och när detta upptåg var avslutat och Clark är på toaletten säger Lois:

-Clark, din mobiltelefon ringde.

Konstigt, vem ringer så sent tänkte Clark och tittade på telefonen bara för att se att det var svärfar som hade ringt. Tänk om något har hänt, säger Lois. Jamen då ringer de väl på vår hemtelefon, han har säkert bara kommit åt uppringning, säger Clark och hämtar upp den tidigare droppade hemtelefonen från golvet. Då ser Clark att telefonen har haft linjen öppen i 30 minuter. Han lägger på och strax därefter ringer svärmor och frågar om allt är bra eftersom dottern ringt till dem för cirka 30 minuter sedan. Svärföräldrarna hade sovit och inte hunnit ta telefonsamtalet och när de försökte ringa upp var det upptaget. Lois förklarade att Clark måste ha kommit åt uppringning (typ trampat på luren presex) och allt var bra. När samtalet var över frågade Lois:

- Du, Clark. Tror du att mamma och pappas telefonsvarare gick på när vi ringde dem och de inte svarade? I så fall kan de nog ha spelats in en del ljud.

Nästa dag råkade det vara så att svärparet var bjuda till fika hos Clark & Lois. Mot slutet av bjudningen säger svärmor:
-Ja, man blev ju lite orolig när ni ringde igår, men det var ju ingen fara. Samtidigt log hon ett mystiskt leende.

Svärfar fyller på med:
-Ja, man blev ju lite arg när ni inte hade ”talat” in något på telefonsvararen. Även han drog en aning på smilbanden.

Nu vet vi alla vad som kan hända, och ingen av oss lägger telefonen på golvet längre, eller hur? Åtminstone inte utan knapplås…


söndag 17 oktober 2010

Curlingföräldrar

I rubriken finner vi ett skönt nytt ord. Jo, det är nytt! Det fanns nämligen inga sådana föräldrar för en generation sedan.

Låt oss gå tillbaka till min pappas ungdom. När han kom hem från skolan var det inte direkt att slänga sig i soffan och lira lite guitar hero. Istället fick han jobba i potatislandet, hjälpa farfar med husbyggen eller hämta in kor som gick riskfyllt nära järnvägen som skar igenom ägorna. Ok, det var ju ett tag sedan. Som en referenspunkt för ni ungdomar som läser denna blog kan jag säga att TV inte hade kommit till Sverige på den tiden. Så länge sedan var det.

Ok, låt oss gå tillbaka till min brors ungdom. När han hade sportlov var det inte direkt att flyga till S:t Anton för att carva i oändliga backar och avsluta i ett juste spa. Om han var sugen att åka lite brädlapp så kunde han glömma skjuts, det fanns liksom inte på kartan. Istället fick han plocka ihop grejorna, ta bussen från Uppsalas norra delar, byta i centrum och åka vidare till Sunnersta för att svänga ett par svängar i den fantastiska pist som kan avnjutas ännu idag.

Kanske var det under min uppväxt som Curlingen började glida fram? Visserligen gick jag själv från och till skolan redan i lekskolan, cirka 550 m. Men sedan började det i fjärde klass när jag och polarna K och C bytte skola och skulle korsa en väg. Protesterna ledde till ett eget övergångställe.

Som sladdbarn och minsting i familjen hade jag vissa ”fördelar”. Det gick alldeles utmärkt att ropa beställningar från övervåningen som sedan kunde hämtas upp i trappan. Jag tror inte jag bredde en enda smörgås själv under min uppväxt.

Som tur var kunde jag rättas till med 15 månaders militärtjänst. Men hur ska dagens ungdomar klara sig när vår generation curlar som värst och värnplikten är avskaffad? Barnen är lite som minkar, dom klarar sig inte själva i verkligheten! Passa er när en vänsterpartist knackar på dörren och vill släppa ut er dotter/son. Då kommer det att sluta med förskräckelse…


tisdag 5 oktober 2010

Kinesisk Sauna

Kineserna är ju kända för att göra både bra och dåliga kopior av allt man kan tänka sig. Nu har de även gett sig på den finska saunan!

När jag och min kollega kom tillbaka till hotellet vid 22.30 efter en lång dag av föreläsningar på flera sjukhus i Shanghai och en fantastisk middag på Lu Bo Lang så öppnade vår otroligt sällskapssjuke och sömnoberoende tolk Mr J munnen och yppade sin favoritfras:
"What do you want to do now?"
Mina tankar sökte sig osökt mot den mjuka kudden på hotellrummet men eftersom vi hade sovmorgon dagen därpå så kändes det som om man var tvungen att bjuda till.
Så jag sa: "Well J, what about some massage?" väl medveten om att detta var hans favoritsätt att tillbringa tiden på.

Mycket snart var vi på väg i en taxi mot ett mer berömt Sauna i Shanghai. När vi väl stod utanför dom stora dörrarna så påminde stället om ett större hotell. Vi lämnade ifrån oss skorna och fick istället en nyckel medan personalen ivrigt pekade oss i riktning mot en dörr på första våningen av fem. Alla våningar hade sin speciella funktion. Tolken försvann för ett ögonblick medan jag gick in i ett omklädningsrum. En man gav mig en handduk och pekade mot ett skåp. Ja, jag förstår. Jag ska klä av mig naken och lägga kläderna i skåpet. Kinesen försvann och jag började att klä av mig. Men för varje plagg som åkte av så blev jag mer och mer osäker. Skulle jag verkligen klä av mig naken? Vad finns egentligen i nästa rum? Jag valde att klä av mig till mässingen och virade handduken runt höften. Kinesen kom tillbaka. För att vara säker på att jag "inte" skulle göra bort mig så kände jag att jag var tvungen att kolla med kinesen om jag gjort rätt. Så jag öppnade upp handduken och visade fläskfilén. Vad som rörde sig i den mannens huvud har jag ingen aning om, men han nickade förvånat och flinade en aning.

Jag gick igenom ett par dörrar och kom ut till pool-rummet där man spatserade runt naken och valde mellan ett otal olika bassänger med olikfärgat vatten. Färgen kom sig av att man spetsat vattnet med olika saker som örter, körsbärsblommor, mjölk m.m. Jag gled ner i en bubbelbassäng och snart så anslöt tolken som kunde berätta hur man skulle bete sig på detta märkliga ställe. Vi badade i bassängerna, svettades i olika basturum där det visades kinesiska samurajfilmer, provade sittduschar, borstade tänderna och plågade oss i den kalla bassängen innan vi kände oss riktigt rena och redo för skrubb.

Väl inne på skrubben fick vi kanske ett bevis på att vi inte var så rena som vi trodde. Efter att ha fått min baksida ordentligt skrubbad så vände jag på mig och upptäckte att det på handdukarna låg långa svarta maskar av gammal hud som skrubbats bort. Jag har aldrig varit på skrubb förut men denna skrubb kändes aningen intim. Snart så förde skrubbaren min ben i en ställning som liknar den man använder för att stretcha ljumskarna. De ädlare delarna veks undan och sedan skrubbades det rejält på den plats där solen aldrig lyser. Det är inte ofta man har besök av en kinaman i dessa regioner. Vi smörades in med någon sort ananaskräm innan skrubbaren började att klappa min kropp som om den varit en congas. De verkade dessutom ha som nöje att utmana varandra i vem som kunde trumma det justaste solot. Behandlingen avslutades genom att de hällde ljummen mjölk över hela kroppen. Visst, det var skönt men jag måste medge att jag var en aning lättad när behandlingen var över.

Vi gick vidare in till torkrummet där en liten man torkade av oss. Därefter presenterade samme man ett litet genomskinligt tygstycke för mig. Ville han att jag skulle snyta mig? Nja, tolken förklarade att det var en engångskalsong som man skulle ta på sig. Jag vågar lova att det inte var en vacker syn när jag fått på mig kinafjalingarna. Speciellt med tanke på att dessa är utformade för kineser som inte har någon stjärt. Deras rygg går ju "ända" ner till låren utan minsta tillstymmelse till skinkor. Som tur var tilldelades man även en kortärmad skjorta och shorts av Hawaii-modell som kan kunde skyla sig med.

I denna utstyrsel gick vi upp till andra våningsplanet där vi softade i sköna vilstolar tillsammans med lite dricka innan vi gjorde oss redo för massage. Tolken hade sagt att man tar av sig på överkroppen eftersom detta var en massage som innefattade olja. Naturligtvis. Så när vi kom in i rummet där våra två massöser väntade på oss så var det ju inte speciellt märkligt att vi började ta av oss skjortorna. Plötsligt ser jag att tolken även drar av sig shortsen medan han förklarade att tjejerna ville att vi skulle ta av dom också. Jaha, sagt och gjort. Snart stod vi där i våra fina, genomskinliga engångskalsonger och våra massöser höll blygt för ögonen medan de fnittrade hysterisk. Efteråt kom det fram att dom inte alls ville av vi skulle ta av oss shortsen, men J tyckte att de skulle komma åt bättre om vi tog av oss. Ok! Men så blyga var nog massöserna inte, när skinkorna skulle knådas så åkte även engångskalsongerna ner.

Innan vi lade oss på bäddarna så stirrade tolken upp i taket och konstaterade att det var bra att de hade runda skenor i taket, och ganska snart skulle jag förstå vad han menade. Efter att vi fått oss en genomgång av massösernas starka nypor så hoppade de upp på bädden och tog tag i skenorna medan de vandrade omkring och tryckte ner sina hälar på rygg och skinkor. Rummet fylldes snart av plågsamma skrik blandat med skratt eftersom det är riktigt roligt att prata med någon som avbryter sig genom galna skrik när en muskelknut ska lösas upp. Efter nästan två timmars massage kände jag mig ganska mör. J hade fortfarande några ömma muskler som behandlades genom att smörja in med ingefära. Det ska tydligen brinna som eld...

När massagen var klar så förklarade tolken att man nu kunde äta mat i bastun eller sova över på femte våningen. Tack, men nej tack!

Vi strålade samman i lobbyn med min kollega, av kvinnligt kön, som varit isolerad från oss under hela denna saunaupplevelse och därmed fått utstå alla dessa behandlingar alldeles ensam...respekt.

I taxin hem började mina tankar återigen vandra mot hotellets mjuka kudde precis som dom gjort 5 timmar tidigare.

torsdag 30 september 2010

...att Kina överraskar!

På planet ner till Beijing synapserade 5 tydliga påståenden om Kina i min hjärna. På planet hem till Sverige från Shanghai ett par veckor senare tänkte jag över dessa påståenden och förstod att alla varit felaktiga. Känner ni igen er i dessa rubriker?

I Beijing finns det sjuukt mycket cyklar!
Nej, det finns det inte. Jag såg inte många cyklar alls. Det finns fler i Uppsala och speciellt i Amsterdam. De få cyklar jag såg var under all kritik, kedjorna var så lösa att de släpade i marken. Vet inte om jag kastar sten i glashus, jag lämnade in min cykel för service idag och offerten slutade på 5 och ett halvt tusen.

I Kina äter man sjuukt mycket ris!
Nej, det gör man inte. Nu rörde jag mig iofs inte i alla olika socialgrupper, men jag åt inte ett enda riskorn under den tid jag var i Kina. Däremot upplevde jag varje dag under två veckors tid maträtter jag aldrig förr ätit.

Kineser är så sjuukt lika varandra!
Nej, det är dom inte. Jag är duktigt imponerad över hur många varianter av ansiktsutseende kineserna har. De varierar ju inte hår- och ögonfärg, men desto mer av det andra.

Kineser är sjuukt dåliga på att tåla alkohol!
Nej det är dom inte. Det är ju vetenskapligt bevisat att Kineser har mycket låg produktion eller helt saknar enzymet alkoholdehydrogenas som bryter ner alkoholen i kroppen. Detta leder till en snabb ackumulation av alkohol och en tvärfull kines. Men, herrarna och damerna på det företag vi besökte drack så mycket av den 53%-iga Maotai att Christer Pettersson skulle räknas som nykterist. Visst sjöng dom, både fult och vackert på alla möjliga språk och visst höll dom oräkneliga tal om hur rika deras hemstäder var, men dom fungerade.

Det är ju sjuukt att kineser läser från höger till vänster! 
Ja, kanske det, men det gör dom inte.

Men nu vet vi bättre, eller hur? Ingen av oss kommer att göra bort sig i sällskap med kineser framöver.

onsdag 29 september 2010

...att Peking är ett långt bättre resmål än Shanghai!

Peking eller Shanghai? Smaka på orden, vilket känns bäst? Innan min resa till dessa städer så kändes Shanghai som den bättre men idag vet vi bättre. Peking är outstanding.

Trängsel:
Pekings innerstad har 12 miljoner invånare, Shanghai nära 19 miljoner. Att få tag i en taxi i det vidsträckta Shanghai är närmast omöjligt. När man åker tunnelbana är man påtvingat mycket intim med alla möjliga sorters människor och köerna är något i hästväg. Förresten, Kineserna köar helst inte om möjligheten att tränga sig finns. Pekings citykärna är mer kompakt och att få en taxi är inga problem.

Mentalitet:
Pekingeserna har ett mycket trevligt sätt medan Shanghaiarna tycker att de är lite för mer. Visste ni att Shanghai har en alldeles egen dialekt som markerar klass. Servicen på Hotel Hilton Wangfujing i Peking var suverän, har aldrig varit med om något bättre. Det bör tilläggas att detta hotell säljer de bästa Moon cakes som kan uppbringas i hela Kina. Servicen på Hilton Shanghai var ytterst medioker och deras Moon cakes smakade som något geten idisslat och skitit ut. Shanghai osar av business och att sko sig själv medan Peking har de bästa universiteten vilket genererar lärt och ödmjukt folk.

Shopping:
Man säger ju att Peking står för historia och Shanghai för shopping. Men bättre shopping på mindre yta än Peking är omöjligt att finna. Wangfujing Street är ett mecka för shopping i alla prisklasser och former. Från lyxiga Dior & Armani till Nike concept store & Zara och marknadsvaruhusen. Om man vill handla vansinnigt billigt är Silk Market ett bekvämt och bra tips. Allt du kan tänkas vilja ha i ett varuhus på 6 våningar. Kända märken av självklart diskutabel äkthet kan prutas ner ordentligt och säljarna njuter av att förhandla.
I Shanghai måste man ha en inföding som följer med i varuhusen för att man inte ska gå vilse och säljarna blir sura om man vill pruta till de för oss så attraktivt billiga priserna.

Historia:
Pekings kanske klaraste fördel. Staden kryllar av historiska sevärdheter som Den Förbjudna Staden, Sommarpalatset, Temple of Heaven, Beihai Park och sist men inte minst Kinesiska Muren som ringlar sig strax utanför Peking. Baodaling är ett bra stopp för att gå på detta mästerverk.
Shanghai...öh... ja dom har ju ett torn med en restaurant som roterar. Är den gammal?

Mat:
Visst, Shanghai har juste seafood och speciella dumplings som kineserna köar timmar för men jag säger bara Pekinganka.


Peking besöker vi gärna igen men Shanghai vill vi helst slippa, eller hur?

Torn i Shanghai
Kinesiska muren

tisdag 28 september 2010

...att Romarna var fantastiska talare!

Den kulturella eliten i Romarriket gjorde inget annat än att äta skalade vindruvor, ha homosex och slipa på sin retorik. Just retoriken var skillnaden mellan succé eller nederlag, att få folket med sig eller mot sig, att leva eller att dö.


Den största oratorn av dem alla i antiken var Demostenes. Som barn var han ful, sjuklig och hade talfel. När han blev myndig började han involvera sig i politik och lag, men han var inte särskilt framgångsrik eftersom han inte kunde uttala bokstaven "r". Dessutom stammade han ibland, hade svaga lungor och en ryckande axel. Problemen övervanns snart genom olika metoder. Demostenes övade sitt uttal genom att tala i motvind med kiselstenar i munnen, han hängde ett spjut så att det stack honom i axeln varje gång den ryckte och han sprang uppför kullar för att stärka lungorna. Han sägs också ha rakat halva huvudet för att tvinga sig själv att stanna hemma och öva. Det är ju inte så där superläckert att gå ut på stan med halvrakat huvud.


Resten är historia, han blev bäst på att övertyga och talade ofta för hela församlingen för att avgöra viktiga beslut. Det är just därför jag nu startat denna blogg, för att påverka alla som läser till att tycka lika som mig och att göra som jag vill. Om man är rädd för detta så ska man aldrig mera besöka denna blogg.


Adressen till bloggen är Cato den äldre, han föddes 234 f. Kr. och förföljde Roms gamla fiende Karthago med stort hat. Alla hans tal i senaten avslutades med orden "Ceterum/Praeterea censeo Carthaginem esse delendam" (För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras) oavsett innehåll. Han hade stor del i att det Romerska riket förklarade Karthago krig 149 f. Kr. 


Behöver jag säga att Karthago totalraserades.