tisdag 26 oktober 2010

En juste helg!


Det började i fredags med ett restaurangbesök i Gamla stan, Stockholm. Det var JN som tog initiativet att boka bord på Magnus Ladulås för att vi kollegor skulle gå ut tillsammans med respektive. Själv hamnade jag med SACs sambo och ASAs man. Det är kul att träffa sina kollegors påhäng, känns som om helat teamet blir mer sammansvetsat.
Dessutom får man reda på kul grejor, t ex att någon är bundis med Jamie Oliver eller att någon har en son som borde komma ut ur garderoben (respekt!), det är ju högsta mode att ha ett homo i familjen ;-) Dessutom berättade LB hur han tack vare otroligt dålig kondis blev en skicklig jurist istället för att haka på en bana som småbrottsling. Det var nämligen så att han försökte sig på en karriär som snattare, men han blev jagad efter att ha snattat ett par Daim och orkade inte springa mer än 500 meter förrän han blev helt slut! Polisen kunde gå sista biten och bekvämt fånga in huliganen. Man kan säga att LB är en anonym brottsling, man vet aldrig vad som kan hända om han skulle jobba upp kondisen. Keep staying in the couch, LB!

Lördagen började med obligatoriskt jympapass à la Lotta innan det var dags att fira Biomedicinarprogrammets 20-årsjubileum. Föreläsningar och paneldebatt förgyllde den stora, församlade skaran i Rudbecksaulan där jag fick tillfälle att sprida mina åsikter som medlem i panelen. Det var riktigt bra faktiskt och påföljande middag var inte sämre. Akademi och nationslivet har sina höjdpunkter; mycket sång och dålig mat. Samtidigt blir man påmind om att åren går, samtliga damer i min omedelbara närhet vid sittningen var strax över 20 år. Inte läge att tala om Tjernobyl och LP-skivor alltså…
Den enda som närvarade från min specifika årskull var AndyPandy, tråkigt att det inte blev fler men kul att träffa AndyPandy! Han har alltid varit klassens stolthet, stjärnforskare inom tuberkolos med 4 års postdoc på Harvard i Boston. Nyligen hemkommen blev han erbjuden anslag från Vetenskapsrådet men tackade nej och började jobba som tuberkolosexpert på ett EU-ministerium. Extremt stilig var han också! Mycket välklädd och fortfarande ihop med sin Erik som jobbar på departement i Stockholm.

Söndagen började med bullbak, fick tassarna på SOs fina bullrecept som genast skulle prövas, hon hade dubblat fyllningen av smör, socker, mandelmassa, kanel och romessens så de färdiggräddade bullarna formligen rann över av fyllning. Mycket gott och mycket bra för den pondus som bör finnas i naveltrakten. Hjo och hennes sambo kom över och gav betyg på bullarna och lämnade lite senare med min fina, fina Scott!! Kvar fanns en stor tomhet och två papperslappar. Som skön avslutning på helgen avnjöts ett pass Core Bosu, så det är möjligt att en halv bulle försvann där.

Tack för den helgen, nu styrs kosan mot Neapel! Arrivederci!


tisdag 19 oktober 2010

Lägg aldrig telefonen på golvet...


Följande utspelade sig för ett par någonstans i Sverige, har jag hört…

Låt oss kalla killen för Clark och tjejen för Lois.

Det var lördagskväll och det började närma sig vuxenbolibompa. Lois endast iklädd sin födelsekostym låg i sängen och trånade medan Clark avslutade ett ”viktigt” telefonsamtal med en telefonförsäljare. Efter att ha stängt av telefonen av modell bärbar var Clark riktigt sugen varvid kläderna ramlar av snabbare än Gunde hinner säga ”ingenting är omöjligt!”.  Under denna procedur så droppas telefonen på golvet och mannen skyndar in under täcket.

Det som hände sedan är säkert mycket privat men handlade tydligen om en mycket het och högljudd form av sex. Så långt allting bra och när detta upptåg var avslutat och Clark är på toaletten säger Lois:

-Clark, din mobiltelefon ringde.

Konstigt, vem ringer så sent tänkte Clark och tittade på telefonen bara för att se att det var svärfar som hade ringt. Tänk om något har hänt, säger Lois. Jamen då ringer de väl på vår hemtelefon, han har säkert bara kommit åt uppringning, säger Clark och hämtar upp den tidigare droppade hemtelefonen från golvet. Då ser Clark att telefonen har haft linjen öppen i 30 minuter. Han lägger på och strax därefter ringer svärmor och frågar om allt är bra eftersom dottern ringt till dem för cirka 30 minuter sedan. Svärföräldrarna hade sovit och inte hunnit ta telefonsamtalet och när de försökte ringa upp var det upptaget. Lois förklarade att Clark måste ha kommit åt uppringning (typ trampat på luren presex) och allt var bra. När samtalet var över frågade Lois:

- Du, Clark. Tror du att mamma och pappas telefonsvarare gick på när vi ringde dem och de inte svarade? I så fall kan de nog ha spelats in en del ljud.

Nästa dag råkade det vara så att svärparet var bjuda till fika hos Clark & Lois. Mot slutet av bjudningen säger svärmor:
-Ja, man blev ju lite orolig när ni ringde igår, men det var ju ingen fara. Samtidigt log hon ett mystiskt leende.

Svärfar fyller på med:
-Ja, man blev ju lite arg när ni inte hade ”talat” in något på telefonsvararen. Även han drog en aning på smilbanden.

Nu vet vi alla vad som kan hända, och ingen av oss lägger telefonen på golvet längre, eller hur? Åtminstone inte utan knapplås…


söndag 17 oktober 2010

Curlingföräldrar

I rubriken finner vi ett skönt nytt ord. Jo, det är nytt! Det fanns nämligen inga sådana föräldrar för en generation sedan.

Låt oss gå tillbaka till min pappas ungdom. När han kom hem från skolan var det inte direkt att slänga sig i soffan och lira lite guitar hero. Istället fick han jobba i potatislandet, hjälpa farfar med husbyggen eller hämta in kor som gick riskfyllt nära järnvägen som skar igenom ägorna. Ok, det var ju ett tag sedan. Som en referenspunkt för ni ungdomar som läser denna blog kan jag säga att TV inte hade kommit till Sverige på den tiden. Så länge sedan var det.

Ok, låt oss gå tillbaka till min brors ungdom. När han hade sportlov var det inte direkt att flyga till S:t Anton för att carva i oändliga backar och avsluta i ett juste spa. Om han var sugen att åka lite brädlapp så kunde han glömma skjuts, det fanns liksom inte på kartan. Istället fick han plocka ihop grejorna, ta bussen från Uppsalas norra delar, byta i centrum och åka vidare till Sunnersta för att svänga ett par svängar i den fantastiska pist som kan avnjutas ännu idag.

Kanske var det under min uppväxt som Curlingen började glida fram? Visserligen gick jag själv från och till skolan redan i lekskolan, cirka 550 m. Men sedan började det i fjärde klass när jag och polarna K och C bytte skola och skulle korsa en väg. Protesterna ledde till ett eget övergångställe.

Som sladdbarn och minsting i familjen hade jag vissa ”fördelar”. Det gick alldeles utmärkt att ropa beställningar från övervåningen som sedan kunde hämtas upp i trappan. Jag tror inte jag bredde en enda smörgås själv under min uppväxt.

Som tur var kunde jag rättas till med 15 månaders militärtjänst. Men hur ska dagens ungdomar klara sig när vår generation curlar som värst och värnplikten är avskaffad? Barnen är lite som minkar, dom klarar sig inte själva i verkligheten! Passa er när en vänsterpartist knackar på dörren och vill släppa ut er dotter/son. Då kommer det att sluta med förskräckelse…


tisdag 5 oktober 2010

Kinesisk Sauna

Kineserna är ju kända för att göra både bra och dåliga kopior av allt man kan tänka sig. Nu har de även gett sig på den finska saunan!

När jag och min kollega kom tillbaka till hotellet vid 22.30 efter en lång dag av föreläsningar på flera sjukhus i Shanghai och en fantastisk middag på Lu Bo Lang så öppnade vår otroligt sällskapssjuke och sömnoberoende tolk Mr J munnen och yppade sin favoritfras:
"What do you want to do now?"
Mina tankar sökte sig osökt mot den mjuka kudden på hotellrummet men eftersom vi hade sovmorgon dagen därpå så kändes det som om man var tvungen att bjuda till.
Så jag sa: "Well J, what about some massage?" väl medveten om att detta var hans favoritsätt att tillbringa tiden på.

Mycket snart var vi på väg i en taxi mot ett mer berömt Sauna i Shanghai. När vi väl stod utanför dom stora dörrarna så påminde stället om ett större hotell. Vi lämnade ifrån oss skorna och fick istället en nyckel medan personalen ivrigt pekade oss i riktning mot en dörr på första våningen av fem. Alla våningar hade sin speciella funktion. Tolken försvann för ett ögonblick medan jag gick in i ett omklädningsrum. En man gav mig en handduk och pekade mot ett skåp. Ja, jag förstår. Jag ska klä av mig naken och lägga kläderna i skåpet. Kinesen försvann och jag började att klä av mig. Men för varje plagg som åkte av så blev jag mer och mer osäker. Skulle jag verkligen klä av mig naken? Vad finns egentligen i nästa rum? Jag valde att klä av mig till mässingen och virade handduken runt höften. Kinesen kom tillbaka. För att vara säker på att jag "inte" skulle göra bort mig så kände jag att jag var tvungen att kolla med kinesen om jag gjort rätt. Så jag öppnade upp handduken och visade fläskfilén. Vad som rörde sig i den mannens huvud har jag ingen aning om, men han nickade förvånat och flinade en aning.

Jag gick igenom ett par dörrar och kom ut till pool-rummet där man spatserade runt naken och valde mellan ett otal olika bassänger med olikfärgat vatten. Färgen kom sig av att man spetsat vattnet med olika saker som örter, körsbärsblommor, mjölk m.m. Jag gled ner i en bubbelbassäng och snart så anslöt tolken som kunde berätta hur man skulle bete sig på detta märkliga ställe. Vi badade i bassängerna, svettades i olika basturum där det visades kinesiska samurajfilmer, provade sittduschar, borstade tänderna och plågade oss i den kalla bassängen innan vi kände oss riktigt rena och redo för skrubb.

Väl inne på skrubben fick vi kanske ett bevis på att vi inte var så rena som vi trodde. Efter att ha fått min baksida ordentligt skrubbad så vände jag på mig och upptäckte att det på handdukarna låg långa svarta maskar av gammal hud som skrubbats bort. Jag har aldrig varit på skrubb förut men denna skrubb kändes aningen intim. Snart så förde skrubbaren min ben i en ställning som liknar den man använder för att stretcha ljumskarna. De ädlare delarna veks undan och sedan skrubbades det rejält på den plats där solen aldrig lyser. Det är inte ofta man har besök av en kinaman i dessa regioner. Vi smörades in med någon sort ananaskräm innan skrubbaren började att klappa min kropp som om den varit en congas. De verkade dessutom ha som nöje att utmana varandra i vem som kunde trumma det justaste solot. Behandlingen avslutades genom att de hällde ljummen mjölk över hela kroppen. Visst, det var skönt men jag måste medge att jag var en aning lättad när behandlingen var över.

Vi gick vidare in till torkrummet där en liten man torkade av oss. Därefter presenterade samme man ett litet genomskinligt tygstycke för mig. Ville han att jag skulle snyta mig? Nja, tolken förklarade att det var en engångskalsong som man skulle ta på sig. Jag vågar lova att det inte var en vacker syn när jag fått på mig kinafjalingarna. Speciellt med tanke på att dessa är utformade för kineser som inte har någon stjärt. Deras rygg går ju "ända" ner till låren utan minsta tillstymmelse till skinkor. Som tur var tilldelades man även en kortärmad skjorta och shorts av Hawaii-modell som kan kunde skyla sig med.

I denna utstyrsel gick vi upp till andra våningsplanet där vi softade i sköna vilstolar tillsammans med lite dricka innan vi gjorde oss redo för massage. Tolken hade sagt att man tar av sig på överkroppen eftersom detta var en massage som innefattade olja. Naturligtvis. Så när vi kom in i rummet där våra två massöser väntade på oss så var det ju inte speciellt märkligt att vi började ta av oss skjortorna. Plötsligt ser jag att tolken även drar av sig shortsen medan han förklarade att tjejerna ville att vi skulle ta av dom också. Jaha, sagt och gjort. Snart stod vi där i våra fina, genomskinliga engångskalsonger och våra massöser höll blygt för ögonen medan de fnittrade hysterisk. Efteråt kom det fram att dom inte alls ville av vi skulle ta av oss shortsen, men J tyckte att de skulle komma åt bättre om vi tog av oss. Ok! Men så blyga var nog massöserna inte, när skinkorna skulle knådas så åkte även engångskalsongerna ner.

Innan vi lade oss på bäddarna så stirrade tolken upp i taket och konstaterade att det var bra att de hade runda skenor i taket, och ganska snart skulle jag förstå vad han menade. Efter att vi fått oss en genomgång av massösernas starka nypor så hoppade de upp på bädden och tog tag i skenorna medan de vandrade omkring och tryckte ner sina hälar på rygg och skinkor. Rummet fylldes snart av plågsamma skrik blandat med skratt eftersom det är riktigt roligt att prata med någon som avbryter sig genom galna skrik när en muskelknut ska lösas upp. Efter nästan två timmars massage kände jag mig ganska mör. J hade fortfarande några ömma muskler som behandlades genom att smörja in med ingefära. Det ska tydligen brinna som eld...

När massagen var klar så förklarade tolken att man nu kunde äta mat i bastun eller sova över på femte våningen. Tack, men nej tack!

Vi strålade samman i lobbyn med min kollega, av kvinnligt kön, som varit isolerad från oss under hela denna saunaupplevelse och därmed fått utstå alla dessa behandlingar alldeles ensam...respekt.

I taxin hem började mina tankar återigen vandra mot hotellets mjuka kudde precis som dom gjort 5 timmar tidigare.