Första advent!

Första advent är ju en lite speciell dag, vi hade i förväg planerat dagen på bästa sätt. Vi skulle besöka kyrkan, fika gott efter lilla Vs dansklass, se fyrverkerierna i Botaniska trädgården och äta middag på stan.

Första hindret för våra planer uppstod när stora A blev bjuden på kalas till en av hans bästa kompisar. Men ok, vi stryker kyrkan. Fru P och lilla V tar bilen till dansen och jag och stora A cyklar iväg på kalas. Jag lämnade av på kalaset och cyklade hem för att få lite tid i ett tomt hus. Precis när jag sjunkit ner i soffan ringer telefonen. Det var P som sa att någon berättat för henne att det var mycket lite luft i vänster framdäck på vår bil. Detta upplystes hon om när hon var på väg ifrån dansen av en man som gestikulerade vilt.

P sa i telefon: ”Jag vet inte, men jag tror jag kör på fälgen. Hör hur det låter!”

Ja, det hördes tydligt igenom telefonen att det inte var något gummi som tog emot asfalten. Hon parkerade vid ICA Torbjörnstorg. Jag packade en väska med förlängningssladd och en liten kompressor och hoppade upp på cykeln. Väl framme ser jag att gummit lossat lite från fälgen men tänkte ändå prova att pumpa däcket. Så det är bara att lossa på däcket och rulla in det på ICA för att stjäla lite ström och slå på kompressorn som dånar värre än värst. Nä, det gick inte att pumpa in luft! Fram med reservdäcket som fick se ljuset för första gången. När det skulle monteras var vinterbultarna någon millimeter för långa för att kunna hålla reservdäcket på plats. Ringa svärfar, som hämtar upp P & lilla V och hämtar mina sommarbultar. När allting väl är klart så märkte jag att reservhjulet inte direkt var välpumpat (0.8 mot rekommenderade 4.2). Men jag sniglade mig till en bensinstation för att pumpa upp och kunna ta mig hem.

Behöver jag säga att det var duktigt kallt den här dagen? Ordentligt genomkall kommer jag hem där familjen sitter och fikar gott. In i duschen för att få upp normal temperatur och sätter mig sedan vid färdigfikat bord för att hälla upp kallnad varm choklad.  Som tur var värmde P på chokladen och gjorde mig sällskap. Vi kanske kan se fyrverkerierna från fönstret föreslog hon uppmuntrande.

Ibland blir det inte som man tänkt sig…

Äntligen har de kommit hem...

Nikes nya vinter-sneekers, ACG Lunarpath ETW!

Detta är de första sneekers som bygger upp sulan med LunarLon, ett material som utvecklats av NASA. Materialet är extremt lätt och komfortabelt vilket gör denna sko till det skönaste man kan ha på sig i vinter.

Som att gå på månen!

Den första snön!

Ok, då kom alltså den första snön här i Uppsala.

Frun ringde och meddelade att hon & barnen valde att åka buss hem från förskolan vilket i sin tur betydde att jag skulle cykla omvägen hem förbi förskolan för att koppla på och ta hem cykelkärran.

Arbetsdagen tog slut och jag gav mig ut i ovädret. Cyklandes i piskande motvind på oplogade gator genom Uppsala, en sträcka på cirka 7 kilometer, med en cykelkärra som motstånd bakom cykeln. Sträckan tog kanske dubbelt så lång tid och då måste jag ändå ge cred till min nya Scott. När jag kom hem hade ansiktet färg som en juste bränna och när mina blöta jeans åkte av så var låren röda som nykokta kräftor.

Det var säkert på sin plats att gnälla och svära över hur jobbigt det var, men jag valde att ta det positivt. Det var ju trots allt skönt med frisk luft och det blev ju bra träning. Apropå, träning. Detta är ju anledningen till att man nöter spinning och gympapass, för att klara de fysiska motgångar som dyker upp i vardagslivet, eller hur? Jag tränar ju inte spinning för att klara nästa veckas pass bättre…

Jag kände mig stark när jag tog brevskörden och satte mig i soffan. Gants nya katalog låg i det första brevet. På omslaget ligger en välsvarvad blondin på en luftmadrass i en stor pool. Solen skiner och hon har klätt sig i en orange contrast poplin stretch shirt och ett par gingham high bottom. Texten säger: ”Working on Madison Ave, you always need a place for a personal escape….”

Jo, jag tackar jag! Passar verkligen denna katalog i ett vinternupet Uppsala?

Inbjudan till affären för glögg och pepparkakor den första advent passade bättre…

Vi samlar ihop oss...

För tre år sedan flyttade vi in i ett finfint hus i ett nybyggt område i Gamla Uppsala. Vi kände inga grannar sedan förut men det är idel trevliga människor där alla har fått smeknamn som Douhan, friidrott och Sandviken.

Området har vuxit mer och mer och helt plötsligt kryllar det av människor från livets alla skeenden. Det började med att en trio av våra käraste vänner flyttade in och sedan följde Tony som jag gick grundskolan med. Rätt som det var ringde Ludde som var min stridsparskamrat i det militära och berättade att han skulle flytta in i området. En familj från min frus jobb flyttar snart in och en parallellklasskompis från gymnasiet bor redan här. En invånare har dessutom sökt en tjänst på mitt jobb.

Efter kombipassen på F&S med skivstångspass och kondition/spinning är vi ett gäng som brukar snacka lite i omklädningsrummet. I onsdags berättade en av dessa att han ska flytta in i området. Som grädde på moset ringde Darre, en doktorandkollega, för ett par dagar sedan och berättade att de skulle flytta in i området, frågan var om de skulle köpa det gamla huset som ligger ute eller vänta lite på ett nybyggt hus.

Ni kanske tror att området är stort? Det är det inte, men det är fantastiskt juste!!

Nu väntar jag bara på att en innebandykollega ska flytta in så kan jag snart ha ”Här är ditt liv” i området…

Neapel och jag!

I helgen var jag i Neapel, för en insulinkonferens, och det är inte alls en dum stad. Den ligger fint mellan två vulkanområden, där Vesuvius tornar upp sig mäktigt i bakgrunden.

Neapel är en av världens äldsta städer, grundad ca 1000 år före kristus. Historiens vingslag fick jag uppleva när jag åt en middag i en av Neapels äldsta kyrkor; San Lorenzo Maggiore. Innan middagen så gick jag en guidad tur i utgrävningar under kyrkan. Kyrkan var gammal men under den fanns gammal bebyggelse och under den bebyggelsen fanns en gammal romersk marknadsplats. Långt ner i jorden har de grävt ut gator och välbehållna affärer med fina fresker och mosaik, det var en grym känsla.

Maten är bra, speciellt Pizza Margherita som ”uppfunnits” i Neapel. Tydligen är de kända för sina körsbärstomater och buffelmozzarella också för dom var man tvungen att äta hela tiden.

Hotellet jag bodde på var några kilometer ifrån konferenscentrat på en höjd med utsikt över staden. Varje dag när jag gick till konferensen förlorade jag ett av mina nio? liv. Trafiken är helt horribel, man måste vara riktigt framfusig för att komma över gatorna och bilarna siktar på dig. Bilen fungerar även som ett extra vardagsrum för Napolitanarna. Jag har aldrig sett så många parkerade bilar med människor i, typiskt exempel är en klase ungdomar som parkerat vid en piazza och sitter och hänger i en trång fiat.

Andra observationer under mina promenader är de otroligt välklädda invånarna, speciellt männen. Shoppingen är riktigt bra och snuskigt dyr. Alla finare designmärken har stora affärer i Neapel. Louis Vuitton verkade mest populär för där var det alltid fullt hus.

Sedan har jag aldrig sett så mycket offentligt hångel och mys som jag såg i Neapel, vad är det med de där Italienarna? Eller vad är det med alla andra?

Helt ofarligt var det tydligen inte att vandra omkring. En vänlig Napolitanska informerade mig om några trevliga kvarter dit det endast gick en väg som var ofarlig. Håll dig på denna väg och gå inte till vänster eller höger, sa hon. Att vissa områden kan vara lite suspekta märktes också när vi i grupper blev eskorterade av poliser till middagen i kyrkan. Eller poliser förresten, vissa gick omkring med rakat huvud, jeans och en fluffig jacka med polismärke på, klar maffiavarning…

Apropå maffia. Jag tog en taxi till flygplatsen och den turen var värre än något annat jag åkt. När vi kom in på flygplatsområdet sa chaffisen: Good drive huh? och sen flinade han lite. Antagligen för att jag var grön i ansiktet och mådde duktigt illa. Dessutom tog han dubbelt betalt. När jag protesterade sa han att det var vanliga priset och klappade lite mot jackfickan där han förmodligen förvarade sin Colt .45

Solen går upp mellan Vesuvius & Sorrento