Första advent!

Första advent är ju en lite speciell dag, vi hade i förväg planerat dagen på bästa sätt. Vi skulle besöka kyrkan, fika gott efter lilla Vs dansklass, se fyrverkerierna i Botaniska trädgården och äta middag på stan.

Första hindret för våra planer uppstod när stora A blev bjuden på kalas till en av hans bästa kompisar. Men ok, vi stryker kyrkan. Fru P och lilla V tar bilen till dansen och jag och stora A cyklar iväg på kalas. Jag lämnade av på kalaset och cyklade hem för att få lite tid i ett tomt hus. Precis när jag sjunkit ner i soffan ringer telefonen. Det var P som sa att någon berättat för henne att det var mycket lite luft i vänster framdäck på vår bil. Detta upplystes hon om när hon var på väg ifrån dansen av en man som gestikulerade vilt.

P sa i telefon: ”Jag vet inte, men jag tror jag kör på fälgen. Hör hur det låter!”

Ja, det hördes tydligt igenom telefonen att det inte var något gummi som tog emot asfalten. Hon parkerade vid ICA Torbjörnstorg. Jag packade en väska med förlängningssladd och en liten kompressor och hoppade upp på cykeln. Väl framme ser jag att gummit lossat lite från fälgen men tänkte ändå prova att pumpa däcket. Så det är bara att lossa på däcket och rulla in det på ICA för att stjäla lite ström och slå på kompressorn som dånar värre än värst. Nä, det gick inte att pumpa in luft! Fram med reservdäcket som fick se ljuset för första gången. När det skulle monteras var vinterbultarna någon millimeter för långa för att kunna hålla reservdäcket på plats. Ringa svärfar, som hämtar upp P & lilla V och hämtar mina sommarbultar. När allting väl är klart så märkte jag att reservhjulet inte direkt var välpumpat (0.8 mot rekommenderade 4.2). Men jag sniglade mig till en bensinstation för att pumpa upp och kunna ta mig hem.

Behöver jag säga att det var duktigt kallt den här dagen? Ordentligt genomkall kommer jag hem där familjen sitter och fikar gott. In i duschen för att få upp normal temperatur och sätter mig sedan vid färdigfikat bord för att hälla upp kallnad varm choklad.  Som tur var värmde P på chokladen och gjorde mig sällskap. Vi kanske kan se fyrverkerierna från fönstret föreslog hon uppmuntrande.

Ibland blir det inte som man tänkt sig…