Tough Viking, Kungliga Djurgården, 2016

Så var det äntligen dags för att delta i Tough Viking! Jag har längtat efter detta sedan starten av loppet för tre år sedan.

Varför jag inte sprungit det tidigare?

Någon kanske säger att jag är feg? En annan att jag har varit otränad? Själv säger jag att jag inte fått med mig någon kompis?

Men sanningen ligger nog närmre en blandning av alla tre, men i år fanns det inget att skylla på!

Vi var 5 personer från jobbet som var riktigt taggade.

Efter uppvärmning med SATS så gick startskottet för vår grupp i form av en eldboll, vi hade nu knappt 16 kilometer och 38 hinder framför oss.

1. American Football

I en relativt trång passage stod ett gäng amerikanska fotbollspelare i sin utrustning med stora pads i händerna. Jag hade först tänkt att springa förbi utan att bli träffad men det slumpade sig att jag var tvungen att lägga in en tackling på en av dom. Kudden var mjuk så varken spelaren eller jag fick någon större knuff.

2. Over, under

Detta var enklare än jag trodde. Under är ju alltid enkelt om man har normal smidighet och över var inte speciellt högt så man kunde hoppa upp och dra sig över utan att behöva använda armar/axlar för mycket.

3. Tires

Här kom vi fram till en rätt lång sträcka med bildäck så det var bara att hoppa i hålen, man kunde faktiskt hoppa på däcken också även om en del varnar för att man kan trampa snett och stuka fötter om man har otur.

      4. Mud charge

Om de första hindrena var ren uppvärmning så var det värre med den gigantiska passage av gegga som byggt upp framför oss. Lite lera har ingen dött av tänkte jag och sprang/klättrade upp mitt i smeten. Den taktiken var nog inte helt att föredra, för i mitten var det redigt blött och uppmjukat. Benen sjönk ner ordentligt och sög fast fötterna rejält. Jag fick använda armarna för att dra upp benen, tur att jag dragit skosnörena hårt. Kollegan blev av med skon nere i geggan och fick gräva upp den…

Tips här är att hitta ytor som ser torra ut och kanske satsa lite i kanterna av geggberget.

      5. Fire

Framför oss hade vi nu 4 rader av höbalar med jämna mellanrum som var satta i brand. Man fick ta några stora språng med lite sköna lågor som slickade benen. Värst är antagligen röken som man ska undvika att dra in i lungorna.

      6. Steel walls

3 containrar stod uppställda. Här gällde det att klättra i och ur så smidigt som möjligt. Blev dock inte så svårt då det fanns grusfyllda big bags att klättra upp på innan man hävde sig över kanten.

      7. Crawl

Nu bar det istället uppför backarna mot Kaknästornet. Uppe på krönet fanns ett nät som man skulle crawla under. Som vanligt så är detta relativt lätt om man har normal rörlighet, dock så var underlaget av karaktär grus vilket kan svida lite på huden.

      8. Rocks

Detta var väl kanske ingen riktigt station. Man skulle upp och ner för klipphällar i skogen. Eller som kollegan uttryckte det: en vanlig promenad i Almunge.

      9. Barbed wires

Efter att ha sprungit i skogsterrängen kom vi ner till en äng helt nära Djurgårdens träningsanläggning där taggtråd var uppspänd för att crawla under. Jag behöver väl inte säga att det var extra viktigt att hålla rumpan nere i detta hinder.

      10. Heavy Pull

Upp i skogen igen och ner på nästa äng. Här väntade cementblock som var fästa i långa kedjor och dessa skulle man dra ett varv i mycket ojämn terräng. Då och då nöp dessa block fast ordentligt i underlaget så att man tvärstoppade.

Tips: Håll kedjan över axeln nära cementblocket så att det lättar lite i framkant detta ger mindre friktion och att man inte fastnar i terrängen lika mycket.

      11. Rope climb

Väl ute ur skogspartiet så fick man liten vätskepaus med vatten innan det var dags för klassisk repklättring. Ca 7 meter av tjockare rep än jag hade väntat mig. Hade lite svårt att stuka repet mellan fötterna som jag tänkt. Väl uppe på repet ska man slå till en koklocka innan man får komma ner igen.

      12. Giant hill slide

Vid det här laget var man ganska svettig och skorna var fortfarande hellackerade av fjärde hindrets gegga. Så lite vattenhinder var välkommen, jag tvättade av skorna lite i vattenkranarna som sköt ut vatten över plastpresenningen som i sin tur var spänd i en nedförsbacke. Några snabba steg ut på presenningen och sedan kasta sig på magen så hade man blivit helt genomblöt för första gången (men inte sista). Det gick hyggligt fort, men det var inget fritt fall direkt.

      13. Ice tanks

Okey, om det var någon som klarade sig torr från föregående hinder (omöjligt) så var det nu dags att dyka ner i containrar med isvatten. Eftersom det är en ribba vid vattennivån som man ska under så behöver man doppa huvudet. Det var kallare än jag trodde och känslan att vilja komma ur tanken så fort som möjligt var massiv. Här gjorde jag misstaget att hoppa i närmast ifyllningsstället, dvs där de häller i säckvis med is.

Tips: Om ni inte vill ha brainfreeze, hoppa i så långt från killarna med issäckarna som möjligt.

      14. Blades

Tyngda av isvatten skulle vi nu ta oss över väggar som lutade emot oss. Alltså ingen idé att ta ett avstamp mot väggen för att ta sig över. Själv så hängde jag i armarna, slängde över benet och tryckte mig över med knävecket. Det funkar mycket bra men kräver en viss rörlighet och resulterar i feta blåmärken i knävecket.

      15. Roman rings

Inga konstigheter, svinga dig mellan romerska ringar till andra sidan. Likt gladiatorerna fast utan gladiator J. Jag valde att köra detta utan handskar. Här ramlade rätt mycket folk ner vilket resulterade i 30 burpees som straff för att komma vidare. De första ringarna var lite blöta vilket var en utmaning i sig men väl förbi dessa så gick det alldeles utmärkt att svinga sig över till nästa plattform. Se till att få rörelsen framåt och inte åt sidorna

     16. Buckets

Murarhinkar med tunna stålhandtag som var fyllda med sand skulle transporteras ett var på en bana. De var saftigt tunga och skar in bra i händerna. Här var det ingen skillnad mellan dam och herre och många kvinnor fick slita som djur på denna station.

      17. Thor

Vad sägs om att hissa upp en kettlebell modell 32 kg med rep 10 meter upp i luften?

Tips: Spara armarna du behöver dem senare. Jag låg ner och drog med ryggen.

      18. A-frame

Som namnet antyder, upp och ner för ett ”A”. Klätternät där det kan löna sig att klättra nära fästpunkterna för att få mindre svaj. Ingen match om man varit i en lekpark som barn.

      19. Rampage

Här kommer kanske kronjuvelen på hela hinderbanan. Världen högsta springramp, 6 meter upp i luften! Bara att spurta och sedan ta några rejäla steg så högt upp som möjligt för att sedan kasta sig och ta tag i repstumparna som hänger ner från kanten. Väl uppe så får man njuta kanske den skönaste känslan under hela loppet och blicka ner på alla som fick springa straffrundan när de misslyckades. Om man inte heter Caroline af Ugglas, när hon misslyckades och beordrades att ta sitt straff vände hon bara upp sin rumpa och sa ”kiss my ass”, sedan sprang hon vidare. Kan man diskvalificera löpare? Antagligen det hinder där flest deltagare misslyckas.

      20. Monkey bar

Efter euforin av att ha klarat rampen skymtades armgången i fjärran. Det hinder som jag varit rädd för att misslyckas med. Armgång i två bågar, där man var tvungen att sträva uppåt och nedåt och inte bara svinga sig rakt fram. Adrenalinet hjälpte mig igenom detta hinder och nu kändes det som man var ostoppbar…

      21. Tractor tires

…tills vi kom fram till hindret där man skulle välta traktordäck två varv.

Jag sög tag i det fetaste däck jag sett och gjorde tekniskt enligt bokens alla regler men däcket lyfte sig inte en centimeter. Efter några försök inklusive hjärnblödning och blodtrycksfall för att man tagit i så man sprack, så gav jag mig på ett annat däck som var helt klart mer överkomligt.

Här fick man arbeta två och två men skulle då välta däcket 4 gånger.

  

      22. Camo Trench

Efter däcken dök ett camo-nät upp, när man dök ner under nätet så hittade man ett lerigt och blött dike. Jag kröp på alla fyra och grisade ner mig rätt duktigt. Kollegan lyckades gå på huk och klarade sig relativt torr igenom hindret. Men det var bara tillfälligt…

      23. Swamp

…för sedan kom ett träsk! Där kom ingen undan, vi började att vada ut men upptäckte snart hålen som gjorde att man sjönk ner till halsen i illaluktande sörja. Ganska kul men oberäkneligt.

Återigen var man genomblöt.

      24. Super net trap

Från träsket var det uppför in i skogen och i en av uppförsbackarna skulle det krypas under nät igen. Denna gång låg nätet mot marken vilket gjorde det lite besvärligare att komma igenom.

      25. Atlas stones

Eller borde det inte heta Atlas sacks? Gjutesäckar fyllda med sand. De skulle upp på ett bord i brösthöjd tre gånger innan man fick fortsätta.

      26. Dip walk

Ännu ett hinder där jag tog av mig handskarna, vet inte om det var helt smart för det var ganska blött och halt. Det var inte så långt som tur var så det gick vägen. Raka armar och förflytta sig framåt mellan två räck.

      27. Pipes

Krypa igenom plaströr som var förlagda ner i vattnet. Inte speciellt trånga. Jag kunde krypa på knäna för att sedan plaska ner i vattnet och upp på land igen. Efter rören fick man en vätskepaus med Red Bull, vilket var perfekt för slutspurten med knappt 4 km kvar.

      28. Balance

En av banans enklare hinder, balansera på brädor som inte var speciellt smala. Lugnt och metodiskt så går det bra.

      29. Slack line

En lina att stå på, en lina att hålla i. Vingligt? Ja, men inte speciellt svårt.

      30. Net cage

En nätbur där man skulle ta sig i sidled över ett kraftig nät.

      31. A-swing

Nu var det dags för Tarzan. Uppe på en platå skulle man svinga sig i rep över en linje på andra sidan.

      32. Net climb

Detta nät var faktiskt rätt högt och svajigt. Väl på toppen så skulle man över till andra sidan och klättra ner, som en bonus klämde man åt klockspelet rätt fint.

      33. Aqua Royal

Så var det dags att ge sig ner i Djurgårdskanalen, det sägs att det bara var 400 m men det kändes riktigt långt att delvis vada, delvis sjunka ner i hål till halsen så att man fick simma och sedan slå knäna i stora stenar som stack upp från botten. Tack vare att vädret var så skönt så kändes det mest svalkande att simma en tur.

      34. Tyrkisk table

Upp på en plattform ovanpå en container. Nu började man bli lite stum i benen och armarna.  Högt och svårgreppat. Här hjälptes vi åt att komma upp

      35. Blades

När vi kom fram till 15 km-skylten så var det ju inte slut. Istället fick vi en omgång till med de väggar som lutar emot oss. Upp med benet över kanten hänger i knävecket och dra sig över.

      36. Kustjägaren

Precis vid målområdet låg kustjägarhindret som bestod i att krypa under ett kamoflagenät ner i vattnet, simma under några kanoter för att sedan ta sig upp på en stridsbåt 90. Väl uppe på båten stod några kustjägare som gapade att man skulle hoppa i för att sedan simma upp mot land.

      37. Super slide

Nu sprang vi faktiskt bort från målområdet igen för att klättra upp i den jättelika rutschkanan. Men den var lite snopet avstängd för att någon säkerhets duk nere i vattnet hade pajat. Så vi fick springa ut i vattnet runt super slide och upp igen.

      38. 10 000 Volt/Cage

Nu visste vi att det bara var ett hinder kvar. Ingen tillfällighet att hindrena innan gjorde att vi skulle komma plaskvåta in i 10 000 volt för att leda ström så bra som möjligt. Dessutom så fick man extra dusch av brandslangar när man skulle in i buren. Här skyddade jag huvudet och sprang så fort jag kunde igenom. Lyckligtvis fick jag ingen större stöt och kunde stå på benen ända in i mål. För kollegan gick det värre, en redig stöt i ljumsken gjorde att benen stängde av vilket resulterade i platt fall. I år kunde man välja ett klätterhinder istället för 10 000 volt. De låg precis bredvid varandra. Men som polaren Danne sa: ”Då kan man lika gärna skita i att ställa upp överhuvudtaget”.

Grymt roligt lopp som bör springas i lag för att maximera upplevelsen tillsammans.

Utrustning:

Jag körde långärmat och långbent i kompressionsmaterial. Då täcker man bort lite för stötarna och skyddar huden i de flesta hinder. I vattnet fungerar det nästan som våtdräkt pga att de är så tighta och drar inte åt sig vatten som du ska bära på efter vattenhindrena. De torkar otroligt fort.

På fötterna bar jag skor från Icebug, modell Zeal2. Denna sko har en gummiblandning som kallas RB9X som sägs ge fantastiskt grepp på såväl våta som torra underlag. Våtvikten är dessutom nästan densamma som torrvikten. Sedan köpte jag handskar på Jula för att skydda händerna. Dom tog jag av och på beroende på hinder. Jag körde t ex utan på romerska ringarna, monkey bar och dips walk.

Löpa bör man, annars dör man!?

Jag vet inte om rubriken stämmer bättre för hundar, men jag har insett att löpning är överlägset för välbefinnandet, både psykiskt och fysiskt.

Synd bara att det är just löpningen som kan vara den aktivitet som är svårast att motivera sig till… trots att det är den enklaste formen av motion. Ta på dig skorna, gå ut, spring!

Trots att jag vet hur bra man mår efteråt, och trots att jag sprungit en hel del tävlingar inklusive Sthlm Maraton, Lidingöloppet och Tjurruset så är jag en mästare på undanflykter. Men nu i april ska det börjas!

Vad passande att jag har ett par alldeles nya löparskor, Sauconys Fastwitch. En tävlingssko med 4mm häl-till-tå skillnad som väger strax över 200 gram.

Men det bästa är ändå vad man visar sina medlöpare när man spurtar förbi på upploppet!!

Vi ses i spåret!

Affärslivets måsten…

Om man vill vara seriös med detaljerna i tjänstemannayrket så finns det en hel del att fila på för att uppnå perfektion.

En av detaljerna är förstås en randsydd skinnsko, själv har jag investerat i en brogue-modell från Church som heter Grafton.

En mer förbisedd detalj är en visitkorthållare av klass, någonting som är ytterst svårt att hitta i Sverige, av någon anledning. Man får välja mellan ett metalletui från Clas Ohlsson eller ett kontokortsfodral i en väskaffär. Därför blev jag överlycklig när jag hittade ett mycket vackert fodral i kalvläder, avsett för visitkort, i Smythson’s butik på Heathrow.

Vad är nästa måste?

En trevlig kväll på Il Forno?

Det var tänkt att bli en juste kväll på Il Forno, en allmänt mysig italiensk restaurant i de historiska kvarteren alldeles nära universitetsbyggnaden och där Strindberg huserat på övervåningen.

Vi hade bokat bord men märkte direkt att allting inte var stabilt denna kväll. Man kan ju tycka att man borde vara lite förberedd när det är helg efter lön och Laleh i Botaniska. Men på Il Forno var det kaos. Vi hade ju ingen brådska så det var väl inte hela världen att vi fick vänta ganska länge på att beställa.

Mer än en timme efter beställning fick vi in EN av våra rätter, de ville dessutom ge oss två rätter av helt fel sort. En kvart senare kommer servitrisen och frågar vad för sorts barnpizza vi hade beställt… Stora A som hade lyckan att få sin maträtt smakade på maten och spottade ut (ok, han kan ju vara en aning svår ibland) men vi började alla bli rejält hungriga och kunde sitta och lyssna på när chefen ryade på sina servitriser. Vi lärde oss snart att vårt bord benämndes nio och märkte att personalen började tycka synd om oss. Allting var ju rejält pinsamt. Det ringdes in mer personal för att behärska kaoset. Det var ju inte bara vi som fick vänta…

Tillslut kom maten in till oss andra. Vi åt upp och när en ny servitör kom och frågade om det var gott, så lyckades jag i alla fall vara tillräckligt osvensk för att skippa ”Ooh jaa” och berättade istället sanningen. Det räckte ganska långt att peka på den orörda tallriken som stora A petat i tills den kallnat och vi andra fick in vår mat.

Personalen var ändå proffsiga i sina ursäkter då stora A’s mat ströks från notan och han blev erbjuden en fri efterrätt i väntan på att vi andra skulle äta upp (vilket han nekade). Dessutom fick vi ett presentkort som täckte hela vår nota och blev överösta med de där härligt goda chokladpralinerna som kommer med notan.

Kvällen slutade på det mest fantastiska sätt, när en övertrött stora A hulkade i baksätet och lade en förtrupp spya i bilen. Snabbt som ögat hann jag köra ner bakrutan och huvudstyrkan hamnade som tur var på vägen utanför bilen, cred till stora A för det.

Trevlig kväll på Il Forno? Nja, inte direkt. Tacka vet jag köket i Villa G i Fornby (hemma).

Lilly

Lilly

Plötsligt bromsar livet upp

Ett litet hjärta slutar slå

Vi kände dig inte men bar dig så nära våra hjärtan som det kunde gå

Aldrig har vi gråtit så mycket över det som så brutalt inte blev som det skulle bli

Du var så fin, med liten bestämd mun när du fridfullt föddes som den ängel du var

Vad var det som hände?

Vi som såg så mycket fram emot att välkomna dig in i vårt team

Du finns för evigt i våra tankar och hjärtan när du nu håller farfars hand tills vi ses igen

A (Bath) Room with a View!

Nu har jag levt i 36 år, och under dessa 36 år så har man ju suttit på rätt många toaletter. Det har ju inte alltid varit så angenämt och därför blev jag så glad när jag besökte Oxford, checkade in på mitt hotellrum och använde mig av toaletten. Mitt i blickfånget fanns två riktigt stora fönster med utsikt över Oxfords universitets ”Examination School” från 1876 byggd av sten från Clipsham. Jag är erkänt svag för universitetets gräsmattor, anlagda och skötta med preussisk precision. En sådan fanns också i blickfånget vilket gör denna upplevelse till min näst bästa toalettstolsutsikt.

Men vilken är då min bästa utsikt?

Jo, det var under min tid i det militära. Förlagda i skogen skulle vi gräva latrin på valfritt ställe. Vi hittade en solig skogsback som sluttade lätt ner mot en spegelblank sjö. Vi förstod säkert att denna toalett skulle bli mycket populär för vi grävde ett långt dike över vilket vi surrade fast ett par långa trädstammar. Där kunde en hel grupp sitta på toaletten och njuta av utsikten, bara man såg till att inte ramla i…

Att FörLORA eller att inte FörLORA – det är frågan?

Curlingmatchen var spännande, vi låg katastrofalt nog under med 6-0 efter två omgångar. I tredje omgången hade våra motståndare två poängstenar i boet och vi hade endast en sten kvar. Mirakulöst lyckades denna sten rensa motståndarnas stenar från boet och ge oss två poäng, vi vände på trenden och plockade poäng efter poäng. I slutet av den sista omgången hade vi två poängstenar som skulle rädda ett oavgjort resultat, men en skicklig dragning från våra motståndare gjorde att vi bara fick en poäng och vi förlorade med 6-5. Ingen gillar att förlora och allra minst jag!

Tung i sinnet slank jag på hemvägen in på ICA för att köpa smör. Som tröst hoppade en vaniljbulle ner i korgen och i mejeriet plockade jag på mig ett paket Mini Lätta som vanligt (jo, det ska vara särskrivet!).

Osökt fångades min blick av det överlägset snyggaste paketet i smörhyllan. Snygg & ren design med klöverblommor från min barndoms sommarminnen. Jag greppade en förpackning och häpnade en aning över den 80%-iga fetthalten, det är egentligen inte kompatibelt med hur jag väljer att äta (Mini Lätta 28%). Jag blickade ner på det extraordinära locket och insåg plötsligt att detta smörpaket är ett måste när man bjuder hem folk. Glöm att man skopar upp smör i en annan bytta och glöm att man lämnar locket i köket, en central position på bordet får det bli!

Känslan var speciell när jag öppnade locket och bredde ut ett lager Flora på min skiva Lingongrova (tumme upp för Sveriges mest sålda bröd). Det är ju knappast någon diskussion om att Flora är godare än mina andra alternativ, men det spelar ingen roll! Med en sådan snygg förpackning kan det smaka hursomhelst, till och med palsternacka!

Detta paket ska få följa med till frukost på jobbet där den kan sprida sina gracer bland mina HF- och designmedvetna kollegor. Mina lagkamrater i den förlorade curlingmatchen ska få vara först med Florasensationen.