Curlingföräldrar

I rubriken finner vi ett skönt nytt ord. Jo, det är nytt! Det fanns nämligen inga sådana föräldrar för en generation sedan.

Låt oss gå tillbaka till min pappas ungdom. När han kom hem från skolan var det inte direkt att slänga sig i soffan och lira lite guitar hero. Istället fick han jobba i potatislandet, hjälpa farfar med husbyggen eller hämta in kor som gick riskfyllt nära järnvägen som skar igenom ägorna. Ok, det var ju ett tag sedan. Som en referenspunkt för ni ungdomar som läser denna blog kan jag säga att TV inte hade kommit till Sverige på den tiden. Så länge sedan var det.

Ok, låt oss gå tillbaka till min brors ungdom. När han hade sportlov var det inte direkt att flyga till S:t Anton för att carva i oändliga backar och avsluta i ett juste spa. Om han var sugen att åka lite brädlapp så kunde han glömma skjuts, det fanns liksom inte på kartan. Istället fick han plocka ihop grejorna, ta bussen från Uppsalas norra delar, byta i centrum och åka vidare till Sunnersta för att svänga ett par svängar i den fantastiska pist som kan avnjutas ännu idag.

Kanske var det under min uppväxt som Curlingen började glida fram? Visserligen gick jag själv från och till skolan redan i lekskolan, cirka 550 m. Men sedan började det i fjärde klass när jag och polarna K och C bytte skola och skulle korsa en väg. Protesterna ledde till ett eget övergångställe.

Som sladdbarn och minsting i familjen hade jag vissa ”fördelar”. Det gick alldeles utmärkt att ropa beställningar från övervåningen som sedan kunde hämtas upp i trappan. Jag tror inte jag bredde en enda smörgås själv under min uppväxt.

Som tur var kunde jag rättas till med 15 månaders militärtjänst. Men hur ska dagens ungdomar klara sig när vår generation curlar som värst och värnplikten är avskaffad? Barnen är lite som minkar, dom klarar sig inte själva i verkligheten! Passa er när en vänsterpartist knackar på dörren och vill släppa ut er dotter/son. Då kommer det att sluta med förskräckelse…